En ny tid

Oj, det gick så fort! Har sett fram emot dagen när Pluppen skulle sluta amma av flera orsaker. Han bits, han nyps, amnings-BH:arna är sorgset solkiga och noppiga efter nästan 9 månaders användning och jag är sugen på vin. Nu när han glupskt suger i sig 220 ml välling på morgonen och kvällen har vi bara nattamningen kvar och vid 4-tiden i natt när det var dags igen kändes det nästan lite sorgligt. För visst är det något särskilt med att vara den som Pluppen är/varit så beroende av, att få känna hans lilla hand som leker med mitt halsband, att få smeka det lilla duniga huvudet som ligger så nära, att få möta den dimmiga blicken och det nöjda leendet med en droppe i mungipan strax innan han somnar om. Min älskade lille goseplupp! Du är stor nu!